Var tog han vägen?
Jag har senaste veckorna fått sms från folk jag känt vädligt nära sedan långt tillbaka. Jag är inte den som släpper kontakten med någon, alla som betytt mycket för mig - någon gång i livet vill jag ha kvar i mitt liv. Jag vill veta att ni är på rätt bana och allt går bra, jag vill också finnas där för er även efter vår tid har passerad för att hjälpa och stötta det bästa jag förmår! Som jag sagt förut, det känns som min uppgift här i livet...att hjälpa andra.
Fick nyligen detta från en vän jag känt sedan hon var 12 år...
"Va denna killen jag vart förälskad i förut. Den glada positiva o roliga killen som bjöd på sig själv. Killen man kunde prata med i flera timmar utan att bli uttråkad av. Killen som höll om en på natten så man inte frös. Killen som kan charma vem som helst även Agda på 90 år liksom, killen som gjorde en dag underbar genom ett God morgon sms killen som förtjänar den bästa tjejen i världen för det är du"
"Du är en helt underbar person. Du är den som hjälper alla o får en på bättre humör du har ett hjärta av guld. Men sen finns det tjejer som är bra på att utnyttja känslan att bli omtyckt vilket stärker tjejens eget självförtroende. Så det är inget du gör fel du är perfekt men bara inte vissa som förstått det ännu"
Jag frågar mig själv, vart tog den killen vägen? Jag känner efter och förstår att han finns här, men har gått i ide, vaknar bara till liv och blommar upp när kärleken känns besvarad. Det var alltför länge sedan nu, ser allt i grått. Men du, ni, värmer ett fruset hjärta. Tack, tack snälla för att ni finns här för mig... efter så många år. TACK!
Kommentarer
Trackback
