Svart på vitt
Du vet känlan, känslan när du svart på vitt får bevisat det du länge anat. När käleken försvinner fast den nyss hälsat dig välkommen. När du sakta vandrar den rätta vägen, klättrar över hinder som står ivägen men ändå långsamt går framåt. Varför ska jag då bli knockad i ansiktet? Har jag gjort mig förtjänt av det så tar jag gärna emot slagen, men jag tycker inte det. Senaste veckan har folk dött som flugor runt om mig, jag är inte van vid sådant. Res mig upp!
Till minne av dig
Du hade länge slagits mot demonerna, skrämmande likt mina egna demoner. Trots en ålderskillnad på 20 år så har vi kämpat mot samma destruktiva kraft, rus i olika former. Du var en stark jävel, jag har sett dig kämpa och fightas. Vad ingen vet är att vi funnits där för varandra, på olika sätt genom åren. Jag har alltid tagit din sida, stått upp för dig och spottat för de som talat illa. Vi båda vet att det är en sjukdom, en sjukdom som tar ens liv till slut. Den 22a december åkte jag in på akuten, den 24e åkte du in. Precis samma symptom, samma anledningen... Skillnaden var att jag var nära döden, du lämnade oss. För gott. Älskade vän! På nära håll har jag sett dina underbara barn födas och växa upp, jag lovar att ta hand om dem kompis, som om det vore mina egna. Nu är ditt lidande slut, kampen är över. Jag hoppas du har lugn i kroppen, att den rastlösa själen äntligen fått frid. För oss är du alltid en riktig sjöman, må du segla vidare bland molnen där uppe! Jag ska kämpa för mina löften till dig.
Vi ses i nangijala, förr eller senare.
Ikväll tänder jag ett ljus för dig, er.
Jag ser hur ljusen brinner ut;
Jag ser hur varje liv tar slut
De strålande bloss
Som lyste för oss
Tar slut
De brinner alla ut
Jag ser hur livet rinner bort;
Hur tiden alltid är för kort
Den ändlösa stig
Som skulle bli mitt liv
Tar slut
Skall också nå sitt slut
Jag stod vi det rytande havet inatt
Och såg ut i rymdens evighet
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds
så fast det var natt
Blev det ändå inte svart
Där ute
Tändes nya ljus
Jag ser hur varje liv tar slut
De strålande bloss
Som lyste för oss
Tar slut
De brinner alla ut
Jag ser hur livet rinner bort;
Hur tiden alltid är för kort
Den ändlösa stig
Som skulle bli mitt liv
Tar slut
Skall också nå sitt slut
Jag stod vi det rytande havet inatt
Och såg ut i rymdens evighet
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds
så fast det var natt
Blev det ändå inte svart
Där ute
Tändes nya ljus
Kommentarer
Postat av: Universalhho
XVII century was Nicholas Jarry .
Trackback
