komihagmigdå

Igen. Igen har jag svikit dig, er. Tomma löften utan mening. Vad gjorde jag igår? Hur kom jag hit... och varför är min kropp full av skärsår? Hur överlevde jag. Vilka har jag gjort bort mig för den här gången? Vem la mig i sängen...och vaför är lakanen blodiga?

 

Ångest är en mild beskrivning. Dödslängtan och skam passar bättre in. Varför lär inte JAG mig av mina misstag? Jag undrar hur länge kroppen pallar.

 

Jag vill inte såra, vill kunna ha mening i löften. Jag är förvånad över att jag fortfarande har vänner. Jag skulle aldrig orka med mig själv. Förbannade piller.

 

 

 

För, jag kan inte sova något mer
Allting går upp för mig när solen går ner
Kan inte drömma mig bort
Jag ser problem under mitt ögonlock
Jag kan inte sova något mer
Allting går upp för mig när solen går ner
Kan inte drömma mig bort.

När solen går ner, börjar gamarna cirkulera
Grisarna spanar och vargarna blir flera
Varmt blod blir kallt när drogerna förorenar
Vapen blir flera och våldet eskalerar

Överallt ser man folk som skenar, från centrum ut till stadens grenar
Själen har blivit bort prioriterad, Men det är ingenting media spelar.