komihagmigdå

Tunnelbanepoesi I rusningstrafik

Jag imponeras av T-centralen i rusningstid, samtidigt som jag blir lite tillbakadragen av den minst sagt kaotiska stämningen som alltid infinner sig mellan 3 och 6 på fredagseftermiddagarna.

På centralstationen vimlar det av människor. Som små autistiska myror med tunnelseende armbågar dem sig fram genom folkmassan, den hemlösa äldre mannen med situation sthlm i handen undviks bäst genom att snabbt plocka upp sin Iphone ur fickan för att svara på ett viktigt sms som inte ens kommit. Jag njuter så när jag väl hittat en sittplats på tunnelbanan, folk rusar mot tunnelbanevagnen ”dörrarna stängs”, och där står ni utanför och låtsas som om absolut ingenting har hänt, som att ni inte ens skulle med tåget. Stockholmssyndromet. Frågan är vad ni har så bråttom till? Nästa avgång är om knappt 3 minuter.

I Stockholms tunnelbana finns en viktig regel – Undvik ögonkontakt med andra passagerare! Skulle du ändå bryta mot denna grundläggande norm så räkna med att personen du tittat på kommer bara inom loppet av en sekund plocka fram en intilliggande Metro, då person i fråga plötsligt kände sig väldigt intresserad av att läsa om dagens nyheter som han/hon antagligen redan läst på väg till jobbet på morgonen då någon annan hemskt oförstående människa inte var upplyst om Stockholms gyllne regel . ( Det finns också en mindre andel av passagerarna som brukar tycka att tunnelväggen precis utanför fönstret blir extremt intressant om du fått ögonkontakt med denne ) Det värsta är att jag var en av alla dom som undvek kontakt av något slag.

Förutom de vanliga människorna som ingen lägger märke till så kan man dela in människorna i 3 grupper.

*De konflikträdda. Det är ofta äldre kvinnor i övre medelåldern som ser livrädda ut om det skulle stiga på ett tonårsgäng eller ett kompisgäng bestående av blattar.

*Kostymnissarna. Nästan alltid män, 25-40 år. Klädda i snygg kostym, svarta byxor och märkesskor i skinn. I handen finns ofta en portfölj som liknar farfars. Inte sällan har dem också ett blåtands- headset i örat med tillhörande smartphone av senaste modellen som ringer hela tiden.

*Lattemorsorna. Nästan alltid kvinnor 20-35, i sällsynta fall även bögar. Kännetecken: ser ofta slitna och stressade ut, har vanligtvis en stor kaffe latte i ena handen och en Iphone i andra… på något vis har de ändå lyckats parkera barnvagnen på det mest olämpliga ställe som finns att hitta i vagnen. I och med att deras Iphone och latte prioriteras högre än deras skrikande barn i vagnen så får ofta de övriga passagerna utstå en närmast outhärdlig kombination av barnaskrik och gråt tills denne har krånglat sig av tunnelbanan, exempelvis vid östermalms torg eller stadion.