Måndagen som tillslut kom
Måndagen som tillslut kom.
Mörker. Det är alldeles för mörkt. Kom, ta min hand! Säg att du älskar mig. Jag känner mig så ensam. Vill bara fly tillbaka, till gamla dar. Fly från lägenheten där skrik ekar och där alkoholdoften nästan etsat sig fast i väggarna tillammans med ångesten. Det är mörkt. TV;N står och pratar med mig om mördade, våldtäkter och missär runt om i Sverige. Jag lyssnar inte längre, zappar vidare till något som duger.
Att se verkligheten gör ont, det är ett tufft liv där ute. När verkligheten hette ´Björnes magasin´ eller ´Ronja rövardotter´ så var jag nöjd. Det var på den tiden bekymren var mindre, tankarna färre och själen var oskadd.
Nu står jag här ändå, 15 år senare. Lite sargad, lite förstörd. Jag har fått känna på livets törnar och baksidor. Ibland väljer jag att leva på baksidan för att slippa vara i verkligheten, men det är lättare att zappa till en ny kanal. Men det går att gömd i verkligheten, vara där men ändå så overklig. Att fly verkligheten men samtidigt stå mitt bland den är inget jag rekommenderar, det kostar pengar, hälsa, och ibland vänner.
Jag vill tillbaka till Björnes magasin. Jag vill bli kramad och omtyckt, precis som du. Jag, jag , jag orkar inte stå ensam här längre. Den tacksamma höstdepression kom tillsammans med mörkret med ÖPPEN FAMN, innan du gjorde det… Nu är jag fast i dess tyglar, det är inte jag som styr längre.
Tack för att du läser. Avslutar med passande citat. Kram <3
på väg mot ett nytt liv men vet inte vart
fast i gamla takter precis i samma fart
har förtränkt allt de dåliga minns bara bra
dina sido porträtt syveios vi blir vett
för den hösten vi möttes va livet perfekt
problemfria stunder så långt från konflikter
men sanningen den finns där
så fort jag blir nykter
ja sanningen den finns här i väggar o rum
jag va ung o dum vill säga nått men blev stum
för jag drog det bakom ljuset i samband med ruset
nu är du borta för gått jag står själv här i huset
Jag lyssnar till hjärtats ensamma slag
Jag lyssnar till hjärtats ensamma slag
