komihagmigdå

Det bara flödar tårar, bokstavligen nästan sprutar tårar ur ögonen. Vart är jag på väg? Trodde jag skulle kunna döva tankarna med en flaska vitt och ett par extra sömntabletter, men så fan heller. Grinar som aldrig förr. Ligger i sängen och gör det yttersta för att gråta ljudlöst och inte bli påkommen. Vad håller jag på med…Jag vill inte finnas i den här världen.

Ta mig bort härifrån, annars gör jag det själv inom kort. Jag orkar inte längre sitta i bilen på väg till jobbet med ögonen grumliga av tårar, klump i halsen och alldeles för många tankar. Jag orkar inte hålla skenet uppe länge till. Jag vill inte gråta tills jag somnar… Det handlar inte om dagar som varit, det är månader, nästan år. Om ni bara visste om den riktiga jag, innanför leendet och skämten. Jag vill bara ha dig som jag hade dig förut, eller försvinna. Jag kommer förmodligen inte stanna längre här, jag tänker inte fortsätta klaga utan att göra något åt saken. Jag ska ta tag i det – på mitt sätt.

Jag går och plockar och hittar mina gamla brev

Lite konstigt att läsa om gamla planer när jag vet hur det blev

Nu är det ingen som skriver längre

Det finns ingenting här som är värt att skriva upp

Det fanns stunder när han visste hur det skulle va´

Men det är som om han glömt vad som var så bra

Han har för länge sen tappat lusten

Han har för länge sen glömt vad som var värt nånting

Första gången som du är riktigt kär

Första gången som du ska falla ner i gråt

Första gången som du ska tigga om förlåt

Första gången som du är hopplöst kär.

Jävla känslor som tar kål på mig!