komihagmigdå

ögonen har varit grumliga fyllda med tårar hela dagen. Tittade på allsången, sen visades en kärleksfilm på TV. Varför? Jag vill också ha nån att hålla i handen, krama om och vara nära, igen. Tankarna flyger fortfarande runt i huvudet helt utan kontroll.. Vad är det egentligen jag mår så dåligt över? Jag super mig full, drogar mig själv för att fly verkligheten, men dagen efter har den återvänt i alla fall. Jag spyr av den här känslan, ont i magen och all gråt. Jag är inte såhär, jag är en glad kille - skämtsam och uppåt, vanligtvis. Nu känner jag mig bara ensam, övergiven, bortglömd, onödig och värdelös. Kanske är jag det också, jag har ju inte lyckas nåt vidare bra med livet hitills, jag har haft mina stunder av eufori men däremellan varit nere på botten under flera år. Det är kanske lika bra att jag försvinner så människor ( läs; vänner ) , slipper höra mitt tjat om ångest. Ingen kan göra något åt det, inte jag heller eftersom jag knappt vet varför jag mår såhär..... jobb imorgon, sommaren är snart slut, det blir mörkt på kvällarna igen, snart arbetslös, utan kärlek och närhet. GODNATT