morgon
Jag blir så trött på mig själv! Vart är de positiva tankarna? Det här skulle inte bli en gråta ut-tyck synd om mig nu-blogg. Meningen var att jag skulle skriva om lite som hänt i livet, tankar o sådant om framtiden. Men någonting hände fär några veckor sen, jag vet inte vad, (!) som snabbt fick mig att bli låg... Som ett slag i ansiktet, därefter kan jag inte se någontgin positivt i något. Så sjukt.
Jag har fått jobb nu för en rätt långt tid framåt, samma jobb som jag hade i våras! ;= pendla till sthlm varje dag. Men det är bra, behöver pengar. Så jävla jobbigt bara att det blir allt mörkare nu, kommer bli tungt att omringas av mörker både innan och efter jobbet.
Förresten, när jag åkte hem från landet härom dagen - så såg jag att några löv på träden redan blivit gula, vissa låg till och med på marken! Snart är det höst, och mörkt.. kallt. Vart tog sommaren vägen? Den sprang iväg så in i helvete fort, och här står jag som jobbat inomhus hela jävla sommaren och missat allt, jag har haft några dagar med glädje sol, och värme på landet... De dagarna har varit underbara. Men jag brukar ha över 2 månader. Jag ligger kvar i sängen nu, ska jobba hela eftermiddagen. Solen tränger sig igenom springorna i persienerna och liksom bildar såna där fina strimmor på väggen i mitt rum, i den tomma lägenheten.
Lite orangea-gul färg lyser upp tapeten. Jag bara undrar, hur länge klarar ett psyke att må såhär? Jag saknar bästis.
så jävla klockrent och fint citat ur en winnerbäcklåt, särskillt sista stycket.
Jag har fått jobb nu för en rätt långt tid framåt, samma jobb som jag hade i våras! ;= pendla till sthlm varje dag. Men det är bra, behöver pengar. Så jävla jobbigt bara att det blir allt mörkare nu, kommer bli tungt att omringas av mörker både innan och efter jobbet.
Förresten, när jag åkte hem från landet härom dagen - så såg jag att några löv på träden redan blivit gula, vissa låg till och med på marken! Snart är det höst, och mörkt.. kallt. Vart tog sommaren vägen? Den sprang iväg så in i helvete fort, och här står jag som jobbat inomhus hela jävla sommaren och missat allt, jag har haft några dagar med glädje sol, och värme på landet... De dagarna har varit underbara. Men jag brukar ha över 2 månader. Jag ligger kvar i sängen nu, ska jobba hela eftermiddagen. Solen tränger sig igenom springorna i persienerna och liksom bildar såna där fina strimmor på väggen i mitt rum, i den tomma lägenheten.
Lite orangea-gul färg lyser upp tapeten. Jag bara undrar, hur länge klarar ett psyke att må såhär? Jag saknar bästis.
så jävla klockrent och fint citat ur en winnerbäcklåt, särskillt sista stycket.
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort
Kommentarer
Postat av: en som saknar dig
Inte bra att du missat sommaren och om du vill kan jag göra dig sällskap på telefonen när du pendlar. Blir ledsen av att du mår som du gör och jag tror jag men allt jag kan göra nu är att säga förlåt! Jag hoppas du vill prata med mig igen för jag saknar dig aå. Och grattis på födelsedagen i efterskott svara gärna på min mail kram en som saknar dig ps. Vill du prata med mig igen?
Trackback
