Jag har fått jobb nu för en rätt långt tid framåt, samma jobb som jag hade i våras! ;= pendla till sthlm varje dag. Men det är bra, behöver pengar. Så jävla jobbigt bara att det blir allt mörkare nu, kommer bli tungt att omringas av mörker både innan och efter jobbet.
Förresten, när jag åkte hem från landet härom dagen - så såg jag att några löv på träden redan blivit gula, vissa låg till och med på marken! Snart är det höst, och mörkt.. kallt. Vart tog sommaren vägen? Den sprang iväg så in i helvete fort, och här står jag som jobbat inomhus hela jävla sommaren och missat allt, jag har haft några dagar med glädje sol, och värme på landet... De dagarna har varit underbara. Men jag brukar ha över 2 månader. Jag ligger kvar i sängen nu, ska jobba hela eftermiddagen. Solen tränger sig igenom springorna i persienerna och liksom bildar såna där fina strimmor på väggen i mitt rum, i den tomma lägenheten.
Lite orangea-gul färg lyser upp tapeten. Jag bara undrar, hur länge klarar ett psyke att må såhär? Jag saknar bästis.
så jävla klockrent och fint citat ur en winnerbäcklåt, särskillt sista stycket.
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort
1