Mer lyrica
2009-07-21
Jag är hemma från jobbet idag, sjukanmäld. – Och, nej, jag är inte förkyld eller har svininfluensa. Det är som det alltid är när jag stannar hemma från något, jag mår bara dåligt jag tänker för mycket på livet. Jag kom på en grej nyss, som jag aldrig riktigt tänkt på innan…
Jag har haft 3 flickvänner, den sista var ju bara någon månad sedan det tog slut efter 2 år… MEN, innan jag hittade min första flickvän, Rebecca. Då var jag glad, lycklig å bla bla allt fungerade bra. Men när jag då blev dumpad första gången, så kände jag som tomhet och meningslöshet, jag hitta ny flickvän och gick då självklart samma öde till mötes, och sedan den sista som också slutade som det alltid gjort.
Men grejen med de här 3 tjejerna, och att det tog slut är att jag aldrig återhämtat mig, den där tomheten och meningslösheten efter första förhållandets slut har aldrig fyllts igen, det har aldrig läkt. Bara blivit större. Jag är ingen läkare, ingen psykolog av något slag.
Men med en gnutta självinsikt och reella erfarenheter och berättelser så skulle det inte förvåna mig om jag led av någon slags underliggande depression, eller vad det så fint kallas… Det går i alla fall inte en enda kväll närjag inte går igenom de senaste åren av mitt liv, som nog varit mer negativa än positiva. Nu är jag 18, vuxen, om 1 dryg vecka i alla fall. Har ingen ångest för det, men kan heller inte påstå att jag varken känner rädsla eller glädje inför det heller.
Som myror i en jävla myrstack är vi, arbetare. Jag går i igenom 12 år av det tråkigaste som finns, plugga, jag ska lära mig om världen, hur saker fungerar, allt s.k. allmänbildande. Varför? Jo, för att sedan arbeta ytterligare 45 år, och slita, bara för att överleva. Vad är meningen med det? Meningen med allt liv på jorden är väl bara en sak egentligen, fortplanta sig för att behålla rasen, wiihoo, jag ska slita tills jag dör för att behålla en ras som jag inte ens bett om att få tillhöra.
