komihagmigdå

I ovisshetens Land

^{Eller på väg mot verkligheten?}

^Vet du hur det känns? Hur det känns när någon leker med känslor? Jag tror gott om nästan alla människor, jag tror deras ord och vad de säger, vad de lovar mig. Varför gör ni såhär mot mig? Ni som sårar mig. Det jag säger till er är sanningen, mina känslor jag berättar om är äkta. Varför sårar ni mig så grovt då? Varför leker ni med mina känslor, varför får ni mitt hjärta att blöda? Jag trodde jag var stark, men gång efter gång har ni utsatt mig för smärta. Jag är inte så stark som jag tror, ni har gjort mig svag.

Ni får mig att känna sådan kärlek, något så otroligt stort och glatt. Men sen? Förstår ni inte vad ni gör mot mig? Gång efter gång, olika människor men samma scenario inträffar, hur många gånger tror ni jag pallar? Hur många gånger tror ni jag kan leva med sorgen, vara stark och gå vidare? Jag lever i någon slags overklighet, ni skulle bara veta hur mitt riktiga jag ser ut, innanför den där välsminkade masken jag drar på mig på morgnarna för att inte verka genomskinlig. Ser ni inte igenom masken? Är jag så duktig på att dölja min smärta?

Vet ni hur jag tänker ibland? Haha, en otroligt fånig tanke att ha för att vara en kille på 18 år, men du ska få veta.

Jag tänker på hur skönt det vore att vara liten igen, ett barn! Sådär oskuldsfull söt och genomskinlig, och det största problemet man hade var att råka tappa glassen på marken.

Nu är livet ett helvete. Är det meningen att världen ska se såhär svart ut? Tiden läker alla sår? … Det är det dummaste jag hört. Mina sår läker inte, aldrig. Tiden… tiden sätter ett plåster på mina sår, dem döljs med tiden. Men när jag får ett nytt sår, då släpper alla plåster och det börjar blöda igen, inga sår läker.

Jag går en balansgång mellan ovisshet och verklighet, inget känns på riktigt. Men vad är det jag väntar på? Jag bara finns. Utan någon nytta. När såren blir för många, och det blåser för mycket för att balansera, då går jag in i mig själv. Ni vet hur jag blir? Men att leva i något svart jävla hål så fort jag blir sårad håller inte i längden, varför ska jag försöka stå ut? Jag älskar alla som älskat mig, men nu… Nu pallar jag fan inte mer!

Christopher  21/2 -2010