Sjuk
Har ni märkt att jag inte längre publicerar mina hemlisar här? Nu är jag hemlig av mig, muhaha.
Jag är sjuk, troligen något virus. Jobbade i måndags, sjuk idag och åtminstone imorgon också. Har faktiskt ingen röst – för det mesta. Ibland smyger den sig tillbaka, men då låter det som att jag är en nykläckt tonåring och rösten pendlar mellan alkis och målbrottsfalsett.
I helgen som kommer så drar jag nog ut till landet, ensam. Jag saknar stugan, och vill så gärna se ett snöklätt Gräskö det här året också. Där kan jag verkligen må bra. Tyst och lugnt. Bara fåglar och havet som kluckar. Inga bilar. Tyst och rent. Fan va´jag längtar!
Edit: Vafan skrev jag i söndags kväll? Upptäckte det inte förrän nu. Åhh, jag alltså…
återfall
Nu blir dagarna ljusare, ju!
Imorgon är idag igår, och det är väl skönt? Jag ska inte klaga, det börjar se patetiskt ut. Men visst går tankarna runt, är det såhär jag vill ha det? Jag vill leva mitt eget men utan risk. Jag gömmer bara mina hemligheter mer nu än innan, det är den ända skillnaden mot förut.
Jag sliter på, längtar till helgen extremt mycket, helgen som gått hann jag inte märka av förrän det var måndag morgon åter igen. Jag biter ihop, för att få dagarna att gå och flyter ihop gör de också. Det är så mycket jag saknar, dig och våra stunder är ett ständigt återkommande minne. Den här tiden förra året, den jag var då. Shit, va´jag har förändrats! Det är ingen mening att drömma om något liknande, dem tankarna har jag sedan länge gett upp.
Du tror att jag vet vad du tror men det gör jag inte, jag har glömt vart jag lämnade mig själv den gången jag var jag. Jag vill heller inte veta vad som annars skulle hänt om det aldrig hänt just mig. Jag vet att jag finns och det gör du med, låt oss få leva i vår overklighet där vi trivs allra bäst. Jag vet vad du tror, du tror att jag inte vågar men där tror du fel. Låt mig få vara i min bubbla, och våga inte rispa den utanpå – du förstår, den spricker så lätt och kommer ta sådan tid att bygga upp igen. Min lilla fasad.
Klart jag vågar nu i veckan, våga inte säga emot!
Jag är fan jagad av sjukvården, idag hade jag 9 missade samtal och 5 meddelanden i telefonsvararen från en läkare som tjatade om att vi måste boka tid i veckan. Låt mig vara! Jag har ett jobb att sköta och har inte tid med er
Skönt är ialla fall att imorgon är idag igår
Rohyphenol
Haha, självaste Jason har gjort en sång om roppar. Det trodde jag inte. Har f.ö inte fått kallelse för drogtest och är idag ren och ospårbar från det jag stoppat i mig!
Jag föddes liten och blå, precis som en människa
Jag skapades av, ett team av de främsta
hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz
som hellre tjäna en slant, än gjorde nått åt AIDS
Min uppgiften löd, du ska få folk å sova
om man tar dig ska det känns som om man fått en gåva
Så de packade ner mig, och alla mina bröder,
och skeppa oss ut until alla som behövde
Until slut så hamna vi på, en hylla på ett sjukhus
Varningen sa blanda oss och du får ett sjukt rus,
men när vi skrevs ut var det until en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl,
hon slets ihjäl kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
Både stress och oro som höll henne vaken,
hon tiggde until doktorn om han kunde göra nåt åt saken
Och doktorn sa är det svårt, ja då tar du två
så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
Dom kallar mig en sövare
Dom kallar mig bedövare
Och säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan until sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, (öh) inget vänligt prat
Han var dum han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn var sträng, och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla, växte until hat
Rektorn tog näven i bordet och sa kom ej untilbaks
Rektorn ringde hem until Jens mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamma behöver nu äta två av mina blå bröder
För att få det gå över hon står och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet, med Rohypnollådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den (ey yo)
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försökar å fatta men får rätt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad
Känner sig helt förtappad han plockar fram en kniv
och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
De kallar mig en sövare
De kallar mig bedövare
De säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan until sten
Men ni vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta until en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som e bra, om de e mig som du vill ha
(Va fan)
