I morgon var idag igår
Men vem säger att morgondagen är bättre än gårdagen?
Jag älskar er mer än igår, men mindre än imorgon. Men ändå så vill jag fly slentrianen ett tag. Bort, in i mig själv och vidare. Ensam. Kanske sommarens sista suck idag, innan hösten på allvar tar greppet om det avlånga landet. Jag ska iväg ett tag snart, jag vill minnas sommaren och slippa frukta hösten.
Det är mörkt när jag åker till jobbet, mörkt när jag åker därifrån. Det är mörkt inuti mig. Mörkret kväver mig! Lik som ljuset får mig att blomma. Jag vill bara bort från den här stan, till dig! Finna trygghet och åtrå. Det har gått så lång tid, det var länge sen. Men känslan utav något dröjer sig kvar här än. Min hjärna går på högvarv men kroppen sitter stilla.
Jag ska ta lite ´morifn´ och lite alkohol, åka och lägga mig i båten och fundera vidare nu. Ni vet vart jag finns.
Med lögner kan man kanske ta sig framåt i livet, men man kan aldrig vända tillbaka.
Jag har låtit tystnaden ljuga åt mig
Jag har varit dålig att uppdatera här i veckan, helt med flit faktiskt. Jag har inte nämnt något i telefon heller – att det är såhär det ligger till.
Jag har inte varit ren den här veckan, varje dag har jag brukat. Jag har heller inte haft uppehåll flera dagar eller veckor, i somras klarade jag mig 2 veckor, sedan dess har jag brukat så gott som dagligen. Många gånger vi pratat i telefon har jag antagligen varit påverkad eller hög.
Jag ville bara säga det till dig, er. Gillar inte att hålla inne med sanningen, hur mycket jag än skulle vinna på att hålla käft.
abstinens
stillisar
Jag vill inte vakna imorgon utan kärlek i min värld
- Jag siktade med högern mot njuren på honom och fick in ett hårt slag, kort därefter slog jag hans käke ur led, då blev han helt groggy och föll till golvet. P-E Johansson om matchen i tungviktsboxning mot Ingemar Johansson i EM 1952.
P-E, aka Perka. En för mig tidigare okänd legend. På 50-talet var han europeisk mästare i sin viktklass. Vår granne. Det blev en lång natt igår. Jag fick höra många historier om Stockholm och boxningen på den tiden, och jag måste erkänna att det var rätt fascinerande att lyssna på honom där han satt i vardagsrummet och energiskt, med stor inlevelse lät oss resa tillbaka i tiden till en annan atmosfär, ett annat liv.
Helgen har överlag varit riktigt bra, fre-lör var min bästa vän här. Nykter fredag! Jag har varit ute ganska mycket, ska strax ut igen och tänkte ta med mig kameran då. Jag har hållit mig borta från opiater några dagar nu, men idag är det söndag, snart blir det söndag kväll. Då vet jag faktiskt inte om jag kan kontrollera mig längre, söndagskvällar... Det finns inget värre!
Kaos är ett milt ord ikväll
Nu är dagarna så mycket kortare än nätterna
Höst. Men ändå känner jag mig inte lika nere som jag brukar göra, när dagarna blir allt kortare.
Kanske är det barnen som räddar mig från att hamna i samma gamla tristess och slentrianmässiga vanor?
Vems förtjänst det än är, så känns det bra att inte vara på botten – där har jag varit förut.
Nu ligger jag i min säng, i mitt mörka rum. Det är nästan helt tyst,
det ända som hörs genom sovsrumsfönstret som står på glänt är några avlägsna skrik och rop nerifrån stan.
En strimma från gatulyktornas sken tränger svagt in i mitt rum och bildar ett diffust mönster på tapeten.
Med lite fantasi kan man få det till en figur, eller kanske något djur?
Natten, jag älskar natten!
Det är inte ofta jag orkar vara uppe så länge som jag var förra året då jag inte arbetade,
men emellanåt så tvingar jag mig uppe på helgerna bara för att få uppleva natten – vaken!
Vinternätter är bäst, det är tyst och mörkt. Jag får tid att tänka på vad jag vill,
det kan vara tankar om framtiden, om ett tidigare förhållande.
Men främst av allt så brukar jag alltid hamna i filosofiska tankebanor när rätt stämning infinner sig i dunklet.
Här ligger jag i min säng, i mitt mörka rum och inväntar honom.
Min förvisso kemiske men ack så trofaste och sköna vän, John Blund.
Ungefär 30 minuter från att jag svalt tabletten däckar jag, men däremellan händer något underbart.
Jag blir varm i hela kroppen, alldeles avslappnad, ångestberfriad, lite ostadig.
Sista stadiet innan han söver mig så blir tankarna oklara,
verkligheten och omgivningen blandas med något som liknar drömmar, fast ändå inte.
Det jag ser blir en dröm, möbler förändras och allt blir glatt.
Här brukar jag också komma fram till lösningen på nästan alla problem jag grubblat över,
genialiska lösningar! Nackdelen är att jag aldrig minns vad jag kommit fram till dagen efter,
för att jag svävar mellan verklighet och overklighet. Mellan vaken och sovande.
Snart tar han mig i sitt grepp och låter mig sova. tack
Tack vänner, ni som finns här för mig och underlättar <3
Känner du vinden som blåser i stan? Jag känner den alldeles för nära
Så dom måste finna sin lokala medicinman
Kanske e vi naiva som tror att dom skall driva
Frågor som varför många är självdestruktiva
Men ledarna flinar och säger dom är cleana
Sen går dom själva på den vita linan
Hur många vänner försvinner nu..?
Antagligen några stycken, efter att ha läst inlägget.
Här, på min patetiska blogg kan jag vara ärlig. Det är faktiskt det enda stället jag är riktigt rått ärlig med vad jag säger. I verkligheten drar jag ofta vita lögner och annat för att slippa en konfrontation med vänner, men de som läser här får veta på den riktiga sanningen.
Visst känns det som dålig stil kanske, att jag ljuger ibland när det blir för privat eller känsligt? Men ärligt talat, jag tror DU gör samma sak ibland. Men min blogg är genomskinlig och visar de känsliga, ”svarta” sidorna jag helst inte tar upp på annat sätt än att skriva det, och just här ska jag skriva det.
Idag har jag tagit en slags oskuld. IV-Oskuld.
Vet du vad det betyder? Att injicera en drog med hjälp av spruta rakt in i hunden, i en ven alltså.
Kom över ett paket morfin, krossade tabletterna noga och finkornigt, och fyllde en spruta med tillsammans med lite vätska. Varför? Jo, Morfin har en biotillgänglighet på bara 30% vid oralt intag, alltså om jag bara skulle svalt alla tabletter, tycker det känns som lite slöseri.
Så för första gången i mitt liv injicerade jag en tung drog, morfin, - rakt in blodet med hjälp av en självklart ny och steriliserad nål och spruta i armvecket.
Det var helt sjukt skönt i flera timmar, allt annat kan slänga sig i väggen! Tillsammans med en halvflaska vodka så var jag plötsligt helt utan problem och bekymmer, helt galet underbart!
Jag tänker inte bli någon sprutnarkoman och sitta o injicera allt jag tar? Jag tänkte heller aldrig börja pröva någon drog, absolut inte börja med någon, absolut inte ta stora doser, sist ner på listan var ABSOLUT INTE INJICERA droger in i MITT blod. Nu är jag här.
Hur många vänner har jag hittills förlorat i inlägget, 1, 2?
Jag har EN nyfunnen vän jag verkligen försöker lita på, men känslan av att ” hon är precis som alla dom andra ” gör sig påmind, som någon slags instinkt jag begåvats med efter allting som hänt innan, hur ofta har jag INTE blivit sårad och bortgjord, hur många har inte lekt med mitt liv en stund bara för att de själva känner sorg över något de nyss förlorat. Så vad ska man tro.
Känner mig så hjälplös och strandad här.
Christopher går och drömmer
går i väntans tider än
han går och väntar på att lyckan
väller in med kärleken
Christopher bli vad du vill bli
det här är självbedrägeri
ingen annan gör dig fri
inte nu och inte sen…….
Kommentarer?
Min bok?
Inledning
Där! Nu ser jag henne komma gåendes över torget mot mig, som så många gånger förut. Det pirrar till i magen och jag känner något som jag inte upplevt sedan höstterminen i fyran. Torget ser öde och kalt ut en sen kväll i mars, som denna. Hon kommer allt närmare nu, ju närmare hon kommer desto mer ler jag – helt ofrivilligt, det går inte att dölja även om jag gör mitt yttersta för att försöka.
- Hej, säger hon
- Hej, vart ska vi gå ikväll?
- Jag vet inte, du kan väl bestämma, svarar hon.
Jag tänker på vad jag borde säga härnäst, vad ska jag prata om för att hålla konversationen igång? Det är alltid såhär pinsamt och tyst i början. Men, egentligen gör det inget. Våra blickar möts då och då, varje gång vi ser på varandra, helt tyst utan att säga ett ord, så börjar vi båda le och tillslut fnissa ljudligt. Jag låter tystnaden tala, och njuter.
Jag skriver, närmare bestämt en bok, närmare bestämt en novell, närmare bestämt en självbiografi. Det kanske du visste? 57 sidor skrivna hittills, men det lär dröja innan den blir klar, lång, lång tid…
Klokt citat om hälsa och rädsla för döden? – Så länge vi lever finns inte döden här, när döden kommer finns vi inte längre.
Mera uppdateringar imorgon, nu ska jag sväva.
kort update
Ingenting för ingenting
Förutom det gamla vanliga jaget bestående av droger, tvivel, ångest och lite dåligt hjärta så har det ändå lyckats blivit värre. Addera en skilsmässa, ännu en flyttning och att inatt få gå upp att öppna dörren till ambulanspersonalen, mamma hade brutit benet.
Jag klarade 45 min på jobbet idag. Det finns en liten ljuspunkt mitt i allt, och jag tror du vet vem du är!
Jag fortsätter vända mig om men du finns inte där.
Jag fortsätter leta men finner ingen mening att va här.
Jag vill inte vakna imorn utan kärlek i min värld.
Så jag fortsätter vända mig om men du finns inte där.
Alla säger minnena skall blekna med tid,
ska jag va ärlig, kan jag inte se när det blir.
Jag trodde aldrig att jag kunde falla ner så djupt.
Men sen kommer världens bästa vibration och ger mig ljus,
är du en dröm, snälla ta inte slut.
Åh nej...
Man stressar genom livet, rädd för saker å missa
Vi har ingenting att pricka av på nån lista
Vissa säger lev din dag som din sista
Vissa söker lugn man bara finner i kistan
Men jag vet att bara inte kärleken vissnar
Kommer allt det vackra övervinna det bistra…
Söndag
Fan så snabbt helgerna passerar förbi, strax är det vardag och slentrian igen! Gråmulna dagar, mörka morgonstunder och hemma sent från jobbet, lagom tills mörkret börjar falla på återigen.
Men helgen har faktiskt varit en av de bästa på ett bra tag, i fredags kom bästis… I fredags hade vi också känt varandra i precis 6 år. Vi drack massor o bara snackade och tog en långpromenad, mysigt att bara få vara sig själv med henne. Lördagen var ganska död, gjorde inte mycket alls.
Idag kom min gamla klasskompis från gymnasiet förbi, tillsammans med sin lilasyster och hennes vän. Vi kom fram till att vi faktiskt varit kompisar i över 4 år! Hans lillasyster är alltså Malin a.k.a Mumlan som nämndes i ett tidigare blogginlägg, det var otroligt kul att få träffa henne för första gången, jag var skitnervös innan men det släppte efter en stund, i alla fall lite grann.
Kort sagt så har det alltså varit en BRA helg som jag kommer minnas! Mina tabletter börjar ta slut nästan helt nu, även fast det går att fixa mer på en halvtimme så tänkte jag göra ett ärligt försök igen till att sluta, nu när allt känns lite bättre och jag har folk som bryr sig så kanske det går lite lättare…¨
Tack ni som gjorde min helg, vänner! See ya <3
Svensk läkarvård? Fuck it
Igår höll jag på att svimma i skolan, gick till skolsköterskan och tog blodtrycket som var skyhögt, hon ville skicka mig direkt till akuten men jag hade inte tid. Idag tvingade dock chefen att sjukskriva för att komma till rätta med problemet. Var först på vårdcentralen, dem skickade mig vidare till cityakuten på Hötorget, inte heller dem gjorde ett skit åt mitt hjärta och blodtryck, så jävla besviken på den Svenska sjukvården!
Vårdcentralen tyckte dock jag skulle sjukskriva mig EN vecka från jobbet och utfärdade intyg för detta, men jag tänker fan inte svika min lilla kille i skolan som behöver mig varje dag, så imorgon får jag bita ihop och köra i på som vanligt 9 timmar och hoppas att hjärtat håller. Att vara sin egen läkare och självmedicinera verkar fan vara det bästa i det här landet, så jag får fortsätta med det!
Jag verkar visst alltid hitta en anledning till att droga, nyss slängt i mig en näve morfin och stesolid, bara för jag känner mig så jävla hjälplös och upprörd över alla inkompetenta läkare…..
Vill också passa på att ge en stor kram och tack till min vän Malin a.k.a ´mumlan´som stöttar mig hela tiden och bara finns där för mig <3 Du vet att jag finns här för dig också vän, tack Malin, du gör allt lite lättare! <3
what a day . .
Orkar inte ikväll, men...
Ska försöka skriva en bättre uppdatering imorgon.. vart idag så förbannat arg på farsan av en viss anledningen, tryckte i mig lite för mkt heroin och vin för att jag bara kände mig så jävla upprörd.. Nu kommer jag snart däcka av sömnpillerna vilket är lika bra då jag som vanligt ska upp halv 5 imorgon bitti.. MEN .. En grej som är bra faktiskt, är att jag fått 110% fast anställningen på mitt favvo-jobb... PLUS 2 extrajobb, någon som vill gifta sig med mig? ;)
Mer historik och anekdoter kommer förhoppningsvis imorgon, om än sent på kvällen då jag jobbar minimum 13 timmar/dag fr.om imorgon… God natt vänner <3
missuppfatta mig rätt...
Jag har inte haft det lätt, inte alltid. För ett exempel, jag har haft totalt 8 förhållanden men aldrig varit den som gjort slut. Nu lever jag ensam. Matematiken i det är inte särskilt svår och den tror jag du kan göra själv. Jag har alltid velat kämpa vidare, lösa problemen, komma framåt!
Sedan jag var 13-14 har jag alltid varit kär, haft ett förhållande med någon jag faktiskt älskar. Tills jag blev 19, då vart jag ensam. I dagar, veckor, månader… ja, snart år har gått och känt mig tom. Jag saknar kärleken, den som känns så långt bort. För mig är kärlek en känsla, men som grundar sig på så mycket annat. Jag saknar någon att pussas och krama med. Jag saknar någon att kyssa. Jag saknar någon att hålla om och krama framför en bra film i TV-soffan. Jag saknar någon att vakna upp, tätt intill och med nyvaken blick bara titta på den jag älskar, förstå hur lycklig jag är… och sen kyssa. Jag saknar någon som älskar mig för den jag är.
Alla dumheter ni anser att jag håller på med, super och drogar till max, beror delvis på att jag i somras bara var dagar från att gå in i väggen, stressen över att arbeta och prestera har ätit upp mig inifrån.
Men framförallt beror det på avsaknaden av kärlek och en person som älskar mig för den jag är.
JAG är ingen bra människa, absolut inte någon förebild att sträva efter. Jag skiter i egentligen i mig. Det är dig jag bryr mig om!
På morgonen äter jag lite ångestdämpande för att orka med dagen, på dagen äter jag tabletter mot högt blodtryck för att överleva till kvällen. På natten äter jag sömnpiller för att kunna somna. Och det är inga grejer jag själv köpt, jag har blivit utredd och får all medicin från en läkare. Jag måste numera ta allt det för att kunna fungera. Att ha hjärta och blodtryck som en 80åring känns inge vidare.
Det känns inte så kul, att behöva äta tabletter för att kunna leva som 20 åring endast pga. Saker som hänt. Någon flickvän har varit otrogen, en annan egentligen inte ens haft känslor för mig. Sånt där tar grymt hårt på mig, det har satt spår, tro mig.
I mitt jobb som elevassistent hjälper jag en annan människa att få en framtid, säkra betyg för att tillslut kunna jobba, det känns så oerhört tacksamt att få kunna hjälpa denna människa, utan mig skulle han inte kunna bli vad han vill. Men jag skapar den möjligheter för honom!
Jag försöker att jämt vara ärlig och säga min mening, ibland blir det fel och jag sårar någon. Men har nån något ett exempel på när jag gjort det utan att själv ha blivit ledsen och sagt förlåt? Jag tror inte det…
Jag skriver bara för mig själv, för att kunna sortera och få ordning på mina egna känslor. Men visst är det kul att se hur många det är som läser… Jag undrar varför. Är det intressant? Är det för att få reda på om jag fortfarande lever och hur jag mår? En del vänner… Jag är bara ett telefonsamtal bort. Men ändå kul att någon faktiskt tycker det är intressant läsning, eller nåt… Mer info kommer imorgon om var jag är och vad jag gjort i helgen, ev. några bilder också.
Over & out // Er vän Christopher
slutat räkna
Hur många visste om detta?
Haha ja, faktiskt. Hamnade på löpbladet, framsidan i tidningen. Blev kallad´hjälte´i min stad. Visserligen var det många år sedan nu, 7 år närmare bestämt. Tror det flesta vet om varför jag blev hjälte och vad jag gjorde. Hursom helst, 7 år sedan... Jag är samma då som nu, och skulle utan tvekan offra mitt liv för någon annan även om jag inte ens träffat person i fråga innan även idag.
Jag skulle antagligen dö för dig, om valet var så. Jag skulle offra mitt liv för de flesta, mig själv har jag aldrig värdesatt särskilt högt. Jag lever för andra, även om jag ibland jag verka egoistiskt så är det er jag lever för!
Och ja, mitt psyke va det gäller min hälsa kanske inte är det bästa... Nu är det fredag och jag har slängt i mig både droger och en mängd alkohol, men jag är ändå samma person då som nu! Jag har valt att leva såhär, jag sköter ändå mitt jobb och är grymt omtyckt, jag hjälper hellre andra än att prioritera mig själv, mitt yrke är ett starkt tecken på det, bara så ni vet.
Var bara inte oroliga, jag vet för det mesta vad jag gör och har en slags inre röst som säger åt mig att verkligen ta hand om andra människor, många behöver så mycket mer än jag själv.
Några är på gränsen att lämna mig, vill inte ses, för att jag använder droger och dricker för mycket. Självklart finner jag det mycket tragiskt, men jag kan, och vill inte hjälpa det heller för tillfället. Jag trivs såhär.
