Började morgonen med att spy flera gånger, illamående till  tusen. Har alltså varit hemma idag och inte jobbat.

Spy vill jag göra världen också, dem rika. Dem rika, äckliga människorna som äger en förmögenhet men fifflar med småsummor och kallar sin sambo för kulbo, bara som exempel.

Jag vill spy på dem som kan förändra, men blundar för problem. Med bara lite humanitet och en förhållandevis liten summa pengar så skulle vi inte behöva ha hemlösa som kämpar för att klara natten utan att förfrysa. Hade jag bott själv hade jag inte tvekat en sekund på att erbjuda min lägenhet som sovplats några nätter åt den där mannen som använder metrotidningar som täcke och tvingas ligga på marken.

Nummer ett på min lista över människor jag avskyr är mördarer&våldtäktsmän . Hur kan man leva vidare med att i sitt samvete ha sådana minnen, hur kan våldtäktsmannen sova gott om kvällen? Han har förstört ett helt liv på 1 minut, vem gör honom rätten att skada någon annan så djupt?

Idag blev en hemmafunderardag, och så kommer det bli även imorgon. Ångesten för att vi alltmer glider isär ökar, jag vill inte det

Vad ska man säga?

Har 3 leveranser som väntas i början på veckan, skönt! Flunitrazepam, rohypnol har jag aldrig fått förmånen att pröva tidigare.

Jag har druckit alldeles för mycket ikväll, för mycket för att jobba 9 timmar imorgon. Men det blev bara så, efter några glas så lockade bortdomningarna av känslor mer än verkligheten. Lär inte vara särskilt pigg imorgon, 04.45 – men jag börjar väja mig vid att vakna ungefär i det tillståndet jag somnade.

Nackdelen med mig när jag berusar mig på framför allt alkohol är att jag blir så in i helvete jävla ärlig, så jag känner att jag måste avsluta här… Har eventuellt redan råkat försäga mig till en vän nyss. Nu måste jag bli tyst och bädda ner mig inför min skönhetssömn.

Kram

När livet slutar upphör andningen. Det kan komma ytterligare ett eller ett par djupa andetag efter en stund men sedan är allt tyst. Ibland kan några oregelbundna pulsslag kännas innan hjärtverksamheten och pulsen försvinner helt.

Livet har lämnat kroppen.

Vi människor har i alla tider haft olika bilder av övergången mellan liv och död. Många beskriver den som en resa över en flod eller ett hav till det land vi ännu inte känner.

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger ”Nu har hon lämnat oss”.

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden!

Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.

Nej, jag funderar inte på att begå självmord - långt ifrån. Jag tyckte däremot att den har texten av en gammal döende människa var så fin, döden ser inte så hemsk ut för en del. Många äldre, och oftast sjuka äldre personer som lider av smärtor vet att det snart är deras tur att lämna livet, och ser fram emot det, och välkomnar döden.

Jag har i alla fall bestämt mig för att sluta bruka droger för skojs skull, och istället ta det som krävs för att dämpa min ångest och oro, kunna sova och må allmänt bättre. Jag antar att ingen av er lyssnade på P3 –klippet jag länkade till tidigare i veckan. Men det var i varje fall vändpunkten, nu är jag rädd och väldigt försiktig med vad jag stoppar i mig.

En fråga till er här, som läser; Vad vill ni att jag ska publicera? Mina dikter/annan lyrica, tankar om dagen och större reflektioner, ren fakta om hur min dag sett ut?  Eller kanske något helt annat, förslag?? Vad vill ni läsa om, eller – vad vill ni läsa om mig? 5-9 st läser dagligen, o jag skulle uppskatta om ni alla svarade, och gärna säger vilka ni är!!

att vara så konkret och saklig i det jag skriver. Det kan kanske vara farligt.

Idag dör en person av tunga droger. Igår dog en annan – och dagen innan dess dog också en. Varje år är det omkring 400 personer som dör i förtid pågrund av drogmissbruk i Sverige. Christopher var en av dem… http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/p3_verkligheten/SR_p3_verkligheten_111120_2f6248.mp3

Länken går till ett 25-minuter långt reportage i P3 från i söndags, ”verkligheten berättar”.

Ikväll har jag lyssnat om, och om igen på berättelsen om Christopher som dog av en överdos när han bara var 26 år. Jag ser likheter mellan han och mig, men det var först namnet som fick mig stelna till, han hette som jag. Tårarna har runnit de senaste timmarna, tankarna blir många, frågorna fler. Men det finns inga svar. Jag tänker att jag inte ska sluta som han, inte gå samma öde till mötes. Men jag inser själv att blott den tanken skriker DUBBELMORAL. För vad är det jag håller på med just nu? Senaste åren? Ja, ni som läst… Ni vet MIN berättelse, tills idag.

Jag vill inte heller vara den som längre försöker försköna eller förklara bort ett missbruk, ikväll är jag kluven med många tankeställare inom mig. Men helst krasst, jag lever en inrutat och tråkigt liv, jobbar 8-17 och har rutiner för allt, ganska tryggt kan man ju tycka. Men helt utan spänningen, den har jag hittat genom annat, droger.

När jag svalt dem så hamnar jag kort i en förbättrad värld, problemlös. Jag blir filosofisk vilket jag älskar, tycker att jag har lösningen på allting. Priset jag hittills fått betala är några vänner som lämnat mig, men vad kommer det slutgiltiga priset att vara. Är det värt det?

Mer går inte att skriva ikväll, men mycket mer kommer snart. Mer personligt. Med kroppen full av vin och sömntabletter, ögonen fulla av tårar och huvudet fullt av tankar ska jag nu sova, för att imorgon vandra vidare i mitt inrutade, spänningslösa liv. Eller?

Om du bara skulle öppna upp dig ännu mer, och ta emot den kärlek och läkning som det medför. Om du bara slutade blunda för sånt som är jobbigt, och istället ta min hand och säga; nu går vi tillsammans igenom skiten! Om du bara lät mig komma närmare så skulle vi båda klara allt. Men det gör du inte.

Pillrena jag hämtade ut i torsdags är slut nu, de var sämre än jag väntat. Dem tog bort all ångest, men inte så mycket mer, jag blev inte flöddrig eller liknande, bara lugn och social utan ångest. Hade faktiskt väntat mig mer, menmen – kan ha varit en dålig batch också, så jag prövar att beställa hem nya imorgon o se om det är mer drag i dem. Nu är det torka både här ute o inne i ALLT! Den enda som fanns hemma för benso analoger som jag fått mot sömnsvårigheter, tog totalt 70mg blandat/stilnoct/imovane  tillsammans med en grogg gjort på grapefruktjuice som ska boosta effekten, en några koffeintabletter så jag håller mig vaken under första perioden innan flöddertiden börjar. Man tar vad man har…. Hahaha.

Haft en okej helg, helger där bästis är involverad är alltid bra helger! Vi kan jämt va med varann och åhhhhhh, kommmer så jävla bra överrens, bättre bästis går INTE att få!!

Saknar dock dig Malin, efter telefonsamtalet nyss känns det lite bättre men fortfarande med 1000 frågetecken. Ses vi imorgon? Jag önskar jag kunde göra mer, men jag får ju inte! Du släpper inte in mig närmare inpå, även fast jag vet att vi tillsammans klarar det mesta.

Hoppas min cocktail tar udden av söndagsångesten. Nån kommentar?

Vem

Läser?

Skriver jag för?

Bryr sig?

Är jag…?

Och, vart är jag påväg?

Jag bryr mig i varje fall inte. Nej, jag orkar inte bry mig längre. Det enda jag bryr mig om, som är viktigt för mig är mitt jobb, och det tänker jag aldrig ge upp! Ni får hata mig, och sticka. Jag blir ledsen - för ni betyder mycket för mig, men jag klarar inte att leva som ni vill.

Jag gör som jag vill, trots att jag ledsamt nog kommer förlora er som fortfarande finns kvar. Många har stuckit och fler kommer nog göra det. Jag får överleva.

Har hittat en laglig drog, Etizolam som jag fick hem idag från internet. Det är benso som turligt nog ännu inte är klassad i Sverige, några mg tillsammans med en karta morfin och lite sprit har dövat den ångesten jag hade ikväll, så skönt att slippa tänka! Ni kan få kalla mig knarkare och missbrukare, det har jag i sådana fall varit i långt över 1 år. En sak som kanske är svårt för er att förstå är att jag är så pass ”förnuftig” och påläst att jag aldrig låter drogerna ta över mitt liv, jag håller min tolerans på en rimlig nivå vilket gör att jag aldrig blir fysiskt beroende av preparaten.

Jag vet om halveringstiden på allt jag stoppar i mig, vad som är farligt och inte. Alla droger är farliga tänker ni nu. Ja, självklart är det inte bra att bruka droger, lagliga som olagliga, men när jag känner att min tolerans börjar öka och att suget efter något tar över och blir för stort så tar jag ett uppehåll tills toleransen sjunkit igen – vilket medför att jag faktiskt aldrig kan bli fysiskt beroende. Det psykiska beroendet att trycka i mig något för att döva min ångest finns nästan jämt, men även där har jag satt egna gränser för mig själv för att inte utveckla att drogberoende.

Ni tycker kanske att allt jag säger är ren bullshit, varsågoda…

Jag mår inte bra och det vet ni, jag lever ett tråkigt och slentrianmässigt liv men sköter det jag ska. Ibland livar jag upp tristessen med kemikalier i brist på kärlek, så låt mig göra det.

Det är den jag är, nu för tiden. Det fungerar tills det slutat fungera, och då löser det sig.

Jag saknar många som lämnat mig för den jag blivit, och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Vem vill vara vän med någon ni klassar som knarkare? Knappast ingen skulle jag tro. Känslorna väller över mig. Många gånger gråter jag mig till sömns, gråter på jobbet och vaknar med kudden blöt av tårar, men jag klarar fortfarande av det jag ska och är både omtyckt och framgångsrik på jobbet.

Ni som fortfarande stannat hos mig trots den jag blivit är uppskattade, men kämpa inte för att jag ska bli den jag var. Jag är den jag är nu, jag har förändrats på många sätt, men lever ännu. Ändå är jag mig själv, samma person med samma personlighet som tidigare.

Minnena av vad ren lycka är vag, minns inte längre känslan. Besvarad kärlek är ett minne blott och kommer troligen så förbli också.

Malin; läser du i boken jag köpte dig? Hoppas den inte var allt för dålig. Jag hoppas du kommer må bättre snart och kan komma tillrätta med dina problem och din ångest. Du ska veta att du är den enda som fortfarande glädjer mig emellanåt, då har betytt så mycket mer än du någonsin du nånsin kommer förstå.

Hur vi än skulle försöka så kan det aldrig, aldrig bli som förut. Min räddning och dröm krossades snabbt. Jag kommer ändå alltid älska dig för det du gjorde för mig, de få stunderna av ÄKTA lycka du gav mig. Det är inte så att jag inte hör av mig till dig nu för att jag hatar dig eller något sådant, jag bara klarar inte av att bli påmind av hur det kunnat bli, om du velat.

Även om min dröm gick i kras och du försvann, så hade jag en förhoppning om att kunna fortsätta och ta mig upp igen, tills igår kväll.

Jag tänker inte berätta om vilka omständigheter det hände, men efter en lätt överdos igår kväll så kommer ”dem” tvinga mig till beroendemottagning nästa vecka, tror dem.

Jag vill verkligen poängtera att jag bara har mig själv att skylla! Jag fortsätter jobba på som vanligt den här veckan, när helgen kommer så försvinner jag, det är ingen hot... Jag älskar er alla jag känner, eller har känt jättemycket! Detta är förmodligen det sista jag skriver, finns på mobilen fram till fredag kväll.

Kom ihåg mig då

Chrippe

Har lyckats hålla den värsta ångesten borta hela helgen genom att ständigt vara mer eller mindre hög eller påverkad. Ändå lyckas tårarna tränga igenom min tillgjorda fasad av lycka. Imorgon börjar ´allvaret´igen, jobbet alltså. Då är det nog slut på drogandet, i varje fall dagtid. På sätt och vis kan det vara rätt skönt att jobba mycket, man får så mycket mindre tid att grubbla och tänka på all skit.

Jag hoppas du har det bra utan mig och att du klarar dig kanske till och med bättre utan mig som tynger dig med mina problem. Hoppas du är lycklig.

orkar inte. e helt groggy jag vill inte finnas hår ta mig härfårån nu. pallar inte . fan. gör mig lhcklig

orkar inte. e helt groggy jag vill inte finnas hår ta mig härfårån nu. pallar inte . fan. gör mig lhcklig